AttLevaSomJohanna

Och vem är jag som fortsätter denna gästboksföljetong? Självutnämner mig till Johannas trogna följeslagare och barndomsvän, Sanna.

Skulle vara att tro för gott om sitt eget minne att gå 15 år tillbaka i tiden och berätta om mitt första möte med allas vår Joppe. Har en vag erinran om att det var i ett sunkigt klassrum målandes några fjärilar i regnbågens alla färger. Eller i det "gängbråk" mellan tjejerna i klassen som Johanna pratar om än idag lite bittert. Kommer själv inte ihåg händelsen men så att uttala sig om det skulle inte vara rättvist.

Sen snurrade Jorden runt Solen ett par ggr och vi blev själsfränder. Kompenserar antagligen varandra på ett fördelaktigt sätt. Många äventyr senare hamnar vi i den trotsiga tonåren, Usch vad horribelt att tänka tillbaka på. Svartsminkade varandra på Statoiltoaletten i Sveg, höll varandras hår medan spykaskaderna avlöste varandra i buskarna bakom scenen på Folkets Park, hostade ikapp efter alldeles för många Marlboro Menthol som någon stolt 18-åring köpt ut för att sedan i något förgäves försök kväva lukten med någon vidrig parfym som egentligen bara förvärrade eländet och mammorna, ja antagligen visste de allt men lindrade med att de i någon bok läst att det är en övergångsfas som snabbast tar slut om man inte säger Nej för det enda som händer är att det ändå trotsas. Sen kom så klart första tatueringen och piercingen som vi med svettiga händer genomled tillsammans. Och mammorna, ja de hade ju läst att det kommer att gå över. 

Och antagligen och på något oförklarligt vis lyckades vi sköta oss tillräckligt för att som avslutning på våra tonår genomgå eldprovet att för första gången visa oss vuxen, en resa till Turkiet. Sanningen är att vi faktiskt skötte oss exemplariskt.

Sen kom hösten och min följeslagare lämnade mig för blåstens och Sjöodjurets stad, Östersund, Med lika många minuter som telefonräkningen var hög höll vi kontakten genom tre tunga år.

2005 var det dags att vitkädda träda in i vuxenlivet. Efter det är väl allting rätt luddigt. Dåligt betalda jobb, sista-minuten-resor och nya äventyr.

2007 går flyttlasset tillsammans till Karlstad. Och nutid; sitter i Johannas sovrum fem meter ifrån min egen lägenhet och SingStar dånar illa utanför. Nya vänner, några högskolepoäng senare och med en bunt nya vänner.

Det sammanfattar ganska grovt min och Johannas barndom tillsammans som omfattar underbara år och många kommande.

Tack för att du finns!

ÄLSKAR DIG MITT HJÄRTA!