AttLevaSomJohanna

Jo, det ska jag berätta för er. Detta är nämligen Johannas kompis Erik som har ordet. I skrivande stund har de andra fullt upp med att förtära diverse alkoholhaltiga drycker och spela singstar. Johanna har stängt in mig i hennes sovrum och tvingat mig att skriva ett inlägg på hennes blogg.

Problemet är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om... jag skulle kunna skriva om Johannas och mitt första möte.  Vill ni det? Ja det är klart ni vill!

Johanna har berättat att hon tyckte att jag verka ganska otrevlig första gången vi träffades. Därför är det viktigt att vi reder ut detta (jag kräver upprättelse). Ungefär såhär gick det till när vi träffades för första gången;

Johanna och Erik hamnar vid samma bord vid uppropet för idrottsvetenskap A 30p. Det märks att alla är lite nervösa inför skolstarten, nya människor och intryck. Folk kollar runt i klassrummet med oroliga blickar. Johanna klarar inte av den pinsamma tystnaden och försöker bryta isen... "Är det någon som köpt kurslitteraturen?". Jag är en av få vid vårt bord som svarar, "Nej, jag har inte hunnit göra det...har du?". Det är här problemen uppstår. Här tänker jag att jag ska få ett svar av Johanna, typ "Inte jag heller, den är så jävla dyr!", eller ett liknande svar. Men Johanna är knäpptyst!

En pinsam tystnad uppstår. Och det är detta som Johanna i efterhand har refererat till, när hon fick intrycket att jag verkade otrevlig. Jag otrevlig?!

Men kära läsare, nu har vi rett ut detta. Det var ju Johanna som var "boven i dramat", eller vad tycker ni? Jag bjöd ju in henne till en konversation, men hon nappade inte!

Men jaja, hon visade ju sig vara en ganska bra tös ändå! Den där Johanna... 

Nu måste jag kila, peace!